Gunilla Carlssons resa till Palestina och det svenska biståndet

Några dagar i juni besökte biståndsminister Gunilla Carlsson Mellanöstern och de palestinska ungdomarna i Gaza. Temat var här vad Sverige, och Carlsson, kan göra för att förbättra livet för dessa ungdomar. Iklädd traditionell palestinsk klänning levererade Gunilla Carlsson sin bestämda uppfattning. Palestinierna måste först och främst enas och bli sams. Och välja en ny regering. Den demokratiskt valda Hamasregeringen förtrycker kvinnor och kväver all kultur. Enligt journalisten Rana Baker, som var med vid mötet, försökte flera deltagare berätta för biståndsministern att man alldeles nyss genomfört en lyckad kulturfestival med deltagande av såväl Hamas ungdomsorganisation som flera uppsatta representanter för Hamas. Och att det är den israeliska ockupationen och block- aden av Gaza som är problemet. Detta verkar inte Carlsson ha velat förstå. Lika litet som påpekandet att den israelkontrollerade Erez checkpoint, mellan Gaza och Israel – som Gunilla Carlsson själv passerat – utgör ett oöverstigligt hinder för palestinierna i Gaza att möta sina landsmän på Västbanken.

”Ja, visst bekostar vi ockupationen”, svarade biståndsministern på en direkt fråga. EU har ett speciellt associationsavtal med Israel som gör att israeliska produkter behandlas som europeiska inom unionen. Detta gäller dock, enligt EU-domstolen, inte produkter tillverkade på ockuperat område – något som dock inte fått Carlsson, eller regeringen, att (till skillnad från länder som Storbritannien och Danmark) kräva märkning av dessa produkter som just ockupationsprodukter. Visst, Sveriges regering och dess biståndsminister stöder och bekostar ockupationen. Så enkelt är det faktiskt. Hemkommen till Sverige föreslog Gunilla Carlsson att det svenska biståndet till Palestina ska minskas med åtminstone en tredjedel – detta eftersom de uppsatta biståndsmålen inte uppnåtts. Orsaken till de icke uppnådda målen är att ”konflikten” gång efter annan förstört de svenska biståndssatsningarna, något som gör att Carlsson nu vill skydda de svenska skattebetalarnas pengar. Under sin resa har Carlsson också träffat den israeliske finansministern Yair Lapid, dock utan att kräva att de israeliska attackerna mot det svenska biståndet måste upphöra eller att regimen betalar ut de skattepengar man samlat in i Palestina för Palestinas räkning – men behållit själv.

Carlsson har även träffat den israeliske chefsförhandlaren med palestinierna, Yitzhak Molcho, som beskrivs som ”hängiven, seriös och engagerad för fred”. Gunilla Carlsson, och israelerna, vill att palestinierna förhandlar med Israel utan att byggandet av olagliga israeliska bosättningar på palestinskt område upphör, trots att Carlsson på Twitter påpekat att det just är Israels bosättningspolitik som är problemet. Vad ska man då förhandla om? Från våra normalt vältaliga politiker och ledarskribenter är det tyst efter Gunilla Carlssons resa och märkliga uttalanden. Väldigt tyst. I den öronbedövande tystnaden vill vi därför höja våra röster och säga följande: Istället för att straffa palestinierna för Israels politik måste Sveriges bistånd till uppbyggnaden i Palestina fortsätta och helst ökas. Sveriges regering måste sätta ökad press på Israel att ersätta de skador man orsakat de svenska biståndsprojekten, kräva att angreppen upphör och verka för att det förmånliga samarbetsavtal Israel har med EU suspenderas till dess att ockupationen avslutats. Sverige bör också följa över 100 andra länders, i Norden Islands, exempel och utan dröjsmål erkänna staten Palestina inom de av FN erkända gränserna.

Rune Ljunggren, Birgitta Johansson, Lars Fersters, Yngve Hansson, Lena Ericsson, Carin Björnson och Henrik Grubbström (medlemmar i Sundsvalls Palestinagrupp)

dela